Verklighetsdrömmen

När jag hörde att Lars- Åke, min styvfar, drömt att jag hamnat i Karibien eller i Sydamerika så skrattade jag så jag hade ont i magen för jag hade inte en tanke på det. Det var så långt borta för mig och skulle jag flytta någon gång i mitt liv så skulle det bli Spanien. Men livet är så oberäkneligt och stora händelser i ens liv kan ibland få en att ändra tankebanorna helt och man kan hamna där man minst anar. Jag ska berätta i min bok hur jag hamnade på en ö dit mina förfäder en gång emigrerat till, vilket jag inte visste om. Det var min mormors drömö där hennes kusiner fanns och som hon alltid önskat att få komma till. Anledningen till att jag åkte iväg var att, vad jag tror, att jag var sönderstressad, min man städade trots bra utbildning och jag hade vissa mål. Efter en förkylning och en  väldig huvudvärk kunde jag en dag knappt gå upp ur sängen. Var kroniskt trött och förlorade närminnet. Det var då vi tog beslutet. Vi sålde allt..lägenheten, en del möbler mm. Det var en...

När jag sålde allt och åkt bort till solen, till naturen och alla dessa färger, turkosa havet, gröna palmerna och orangeblommande träd, då kände jag en lättnad i mitt hjärta. Jag tänkte: Det materiella tynger mitt hjärta. Det är skönt att bara flyga iväg som en fjäder. Nakna har vi kommit och nakna lämnar vi jorden. Jag försökte att inte tänka på min mor o far, min lillasyster, men jag gjorde faktiskt det under hela resan och kände mig ledsen över att lämna dem men försökte slå bort tankarna.  Jag var kroniskt trött och hade vārk i hela kroppen och visste att vãrmen skulle gōra mig gott.  Det var min idé att åka bort till vãrmen.  Helst ville jag egentligen till Spanien,  men på den tiden var det svårt att kunna försörja sig utan jobb och bostãderna var för dyra för oss dãr. Att få jobb där var nästan omöjligt om man inte ville stå i en affär från morgon till kväll med en miserabel lön.  Eddi (min man) hade en utbildning från Chile som revisor men i Sverige ...

Berättar lite från tiden i Dominikanska Republiken, i La Caleta och Samaná. Ja, ibland vet bara en själv vad man går igenom. Jag hade en liten flicka att försörja som hade svår astma.Satt uppe med henne på nätterna ganska ofta ett tag .  Inte bara det, utan mitt x ville inte lyssna på mig när jag talade om för honom vad läkaren sagt efter det att min flicka haft sin fjärde lunginflammation när hon var nio år. Läkaren sa: Hon kommer  att dö om du inte åker dit där det finns ren och frisk luft. Jag tänkte då: min man kommer inte kunna ge mig min flicka tillbaka till livet om hon dör. Om han inte lyssnar så gör jag något själv, så jag tog det beslutet att åka till andra sidan av ön i Dominikanska Republiken, till Samaná.Där var luften ren och fin, fri från avgaser och ljud.  Vi fick hyra ett hus uppe i bergen som ett par svenskar skulle bott i men som åkte tillbaka till Sverige.  De hade varit hos oss på andra sidan ön och hälsat på genom vänner. Det var en vacker ...

Miguel, Linas bror och vars familj jag bodde hos innan jag flyttade till Dominikanska Republiken, när vi var där på semester. 1987. Han var ute på nätterna och mamman var orolig för hans framtid. Han brukade komma hem vid tretiden på natten och började bli riktigt lat tyckte mamman och systern? Mamman jobbade och måste gå upp väldigt tidigt på morgonen. Hon jobbade i Santo Domingo på ett hotel vid strandpromenaden. Så efter några störande nätter betalade mamma Tatica en polis så han fick sitta i finkan en natt. Då var han en tonåring. Hon tyckte han måste veta hut. Inte vara lat o oskötsam. Nu är han en stor kille  ansvarsfull o arbetssam. Jag tror han måste vara runt 41 nu.  Han har skickat massor med fina bilder från Europas alla hörn dit han reser genom jobbetHan jobbar på ett kryssningsfartyg och en gång kom han och hälsade på mig hit till Stockholm. Jag tyckte mamman var lite hård, men vem vet kanske bestraffningen gjorde att han blev ordentlig?. Español  Miguel...

 i La Caleta var för mig fascinerande för där, trots orkanen David som förstörde den (år 1979) så finns det ett museum från ursprungsbefolkningens tid, indianerna som Columbus fann på ön två mil från Río Ozama: floden Ozama, där Spanjorerna gled in när de upptäckte La Hispaniola som de kallade ön och som nu heter Dominikanska Republiken. De indianerna som finns på museet är daterade till långt långt innan Columbus kom till ön, men det där med dateringen kan vara fel, enligt mig, eftersom jag inte litar på dateringstekniken om det är kol 14 metoden som de använt. Det finns massor med barns ben som finns bevarade i sanden och man tror de dött av någon sjukdom. Regenten Balaguer såg till att parken blev restaurerad längst hela kustremsan från Santo Domingo till flygplatsen. Parken var mitt andningsrum och avkoppling i det ljumma ljusblåa vattnet som jag simmade i och dit kom fiskarna till sina små jollar och även dykare för att utforska och njuta av det som fanns under ytan. Vackra bl...

När vi kom dit så valde vi att bo bland det vanliga folket, inte de rika elller på något rikt område.. För om man vill vara till nytta och hjälpa folk så är det väl bäst att sticka ut så litet som möjligt. Det blev ju inte så för bara att vara vit och att ha en bil och ett hus så är man rik, även om det inte är något lyxigt, så i början när vi var där så tror jag inte att grannarna inte gillade oss så mycket. Vi var inkräktare på något vis. Inte alla tyckte så som tur var och vi hade många besök. Bl a kom diktatorn Trujillos kusin på besök som var 95 år. Vi lärde känna honom när vi var på besök i Dominikanska Republiken innan vi flyttade dit. Hans ögon var pigga, fulla av liv och med en tro fast som järn. Han hade inte varit vän med sin kusin för Trujillo hade många liv på sitt samvete som systrarna från San Cristobal men orsaken till ovänskapen var för att denna mannen vägrat göra militärtjänsten. Han var vapenvägrare. En dag när jag hängt upp all vittvätt i trädgården och åkte ...

                                                 Min man o jag skulle skiljas och han befann sig i ett annat land. 8 timmars resa får Dominikanska Republiken, i Chile. Hade knappt någon inkomst p g a separationen och allt såg svart ut. En dag dök det upp ett par som ville hyra undervåningen av huset. Karln påstod att han  jobbade för regeringen. Det visade sig vara delvis sant, har jag fått veta nyligen efter 15 år, av min f d hemhjälp och väninna. Enligt vissa källor skulle han varit anställd av regeringen. Den dåvarande regenten Joaquin Balaguer som hade några torpeder och han skulle tydligen vara en utav dem. Inte visste jag detta då, men jag kan ju säga att jag var van vid diktaturer sedan barnsben så jag undrar hur jag reagerat om jag hade vetat det då. Balaguer hade haft med den grymme diktatorn Trujillo att göra som våldtagit och mördat sy...

Jag tog en sistaminutenresa för att träffa min dotter. Jag vet ju inte hur länge jag får leva. Sist sa läkaren att tumören spridit sig till blåsan. Hon fick bort den tumören också påstår hon. Jag föreställde mig att bara jag fick se min dotter igen så skulle jag må bra och att allt skulle vara över. Längtade så efter henne och mitt barnbarn men när jag beställt resan, vilket jag frågat innan om det gick bra att komma så förvarnade hon mig i telefonen att hon bestämt att åka ut på landet med sin pappa, frun och några andra. kände mig lite förolämpad. Här kommer jag efter en lång tid och hon sätter mig inte i första rum, så då bestämde jag mig för att stanna några dagar på det stället planet landat, i Puerto Plata. Dagen innan jag reste ringde min dotter och sa: "Mamma, var inte så känslig. Du kommer att ha det trevligt. Det kommer flera andra personer. Inte bara pappa och hans fru." Hon lyckades övertala mig att följa med, i alla fall. Tog pendeltåget direkt till flygplats...

Igår fick jag en stor låda från Värmland. Alla fotoalbum, tidningsurklipp, stora foton till tidningen bl a ICA-kuriren. Mina väninnor i Värmland har varit och tittat på pappas gamla hus som jag sålt i höstas. De nya ägarna, ett ungt par från Sillinge- byn, håller på att renovera det som är byns gamla skola. Det är väldigt fint hus,m allt  allt är man tvungen att byta för huset höll på att förfalla. Jag hade så gärna behållit det, men det var utöver mina krafter att sätta igång ett sådant stort projekt. Pappas ilusion hade varit att jag gjort som ett museum av hans hus och hans liv, men eftersom jag nästan är på dödskanten kan jag inte klara av det. Han har sparat så mycket, så mycket och fotona är i så gott skick som om allt hänt igår. T o m gästernas gratulationskort på mina föräldrars bröllopsdag är intakta, så  välbervarade. I alla fall, det här unga paret gav mina väninnor en hel låda med saker till mig från huset, vilket jag uppskattar, för de kunde ju bränt allt. Pa...

Höns, katter, hundar, en trädgård, växter m m var sådant jag inte hade i Stockholm när man bor i lägenhet så allt som jag önskade mig anförskaffade jag. Trädgården var det mycket jobb med och inte visste jag att det fanns förbjudna växter som änglatrumpeten som jag letade efter och ville ha i min trädgård. Det fanns gula och vita sådana. Den ska tydligen vara en drog som man använder där. Det varnade man mig för, men man sa inget om marijuanaplantorna  som jag inte kände till, så änglatrumpeten höll jag borta från trädgården, men marijuanan hade jag på hela framsidan av huset, för jag tyckte  blommorna på dessa plantor var vackra. Jag hade sparat fröna som jag fann ute på landet och sått dem. Tyckte de hade ett speciellt utseende, lite trekantiga på något vis och blommorna var ju så fina. Inte kände jag till marijuanaplantan alls. Det som jag inte plockat var noni som växte längst småvägarna, för den frukten var giftig sa man, så den frukten sparkade jag på och tyckte den ...

20 km från Santo Domingo där jag bodde  så var det en man i rullstol som blivit övergiven av sin familj, sa alla.  Man fann honom mellan två trafikerade vägar på en gräsplätt som fanns nära flygplatsen. Vilket öde, tyckte vi alla, så allt gott folk gav honom mat och suckade: Stackarn, vad synd det är om honom! På alla restauranger fick han mat gratis tills en dag när han reste sig upp ur rullstolen och sket mitt i ingången till restaurangen där han brukade få mat... Då sa allt gott folk: Inte undra på att familjen slängt ut honom. Español A 20 kilómetros de Santo Domingo donde vivía, había un hombre en silla de ruedas que había sido abandonado por su familia, decían. Fue encontrado entre dos carreteras muy transitadas, en un terreno de césped cerca del aeropuerto. ¡Qué destino! pensamos todos. Entonces toda la gente buena le dio de comer y decían: Pobrecito, qué pena de él. En todos los restaurantes le daban comida gratis hasta que un día se levantó de la silla ...

Nu har man gjort en motorväg fram till Samaná och det tar 2 timmar att åka dit med buss. Förr tog det mer än 5 timmar. Nu åker man väldigt nära nationalparken Los Haitices, där det finns både hajar och blå kräftor, där min dotter en gång dök i en mörk grotta. Jag var rädd eftersom det var som en flod därinne och hon ville dyka under vattnet i ett hål. Guiden uppmuntrade henne och till min stora förvåning tillät min väninna sin dotter att utföra dessa strapatser så vad skulle jag göra, framstå som den elaka häxan i det hela när jag förbjöd min dotter att dyka i mörkret? Så jag fick ge med mig...men när jag tänker efter kunde det varit rent utav farligt för utanför lite längre bort i havet så såg vi massor av hajfenor som stack upp från vattnet och hajar kan nog ta sig upp i vattedrag. Jag kommer inte ihåg om det fanns någon förbindelse mellan grottfloden och havet. Jag får väl se det om jag åker dit en gång igen. Den dagen upptäckte jag att min dotter var väldigt våghalsig , att ho...