En dag stod jag i den nya huvudstaden utan pengar för att ta mig hem -un día me encontraba en la nueva capital sin dinero para irme a casa.
Vi skulle till Santo Domingo och handla, jag, min dotter och min man. Min man hade bråttom så han lämnade av oss i centrum men glömde att han hade min plånbok. Han åkte iväg och jag stod där och såg hur han åkte iväg snabbt som attan på sin nyinköpta moped. En grön ful moped som vi åkt med mitt i all trafik. Helt galet, nu när jag tänker efter. Vi var nykomna och jag kände ingen i närheten och då fanns det inte någon mobiltelefon som nu. Såg mig runt om och vi ställde oss på busshållplatsen min dotter och jag, så vi kunde åka hemåt. För vad skulle vi nu göra i stan utan pengar? Resultatet av det blev att jag försökte sälja min dotters nya spetsstrumpor som jag köpt, för att kunna betala bussbiljetten hem. De måste tyckt jag var knäpp. En vit kvinna som säljer ett par strumpor! Så här efteråt så är det ganska roligt, men vad gör man inte när man är desperat. Som tur är så stod det en smilande trevlig apelsinskalarkille som gav mig pengarna till resan utan att be om det. I Santo...