Verklighetsdrömmen

Jag tog en sistaminutenresa för att träffa min dotter. Jag vet ju inte hur länge jag får leva. Sist sa läkaren att tumören spridit sig till blåsan. Hon fick bort den tumören också påstår hon. Jag föreställde mig att bara jag fick se min dotter igen så skulle jag må bra och att allt skulle vara över. Längtade så efter henne och mitt barnbarn men när jag beställt resan, vilket jag frågat innan om det gick bra att komma så förvarnade hon mig i telefonen att hon bestämt att åka ut på landet med sin pappa, frun och några andra. kände mig lite förolämpad. Här kommer jag efter en lång tid och hon sätter mig inte i första rum, så då bestämde jag mig för att stanna några dagar på det stället planet landat, i Puerto Plata. Dagen innan jag reste ringde min dotter och sa: "Mamma, var inte så känslig. Du kommer att ha det trevligt. Det kommer flera andra personer. Inte bara pappa och hans fru." Hon lyckades övertala mig att följa med, i alla fall. Tog pendeltåget direkt till flygplats...

Igår fick jag en stor låda från Värmland. Alla fotoalbum, tidningsurklipp, stora foton till tidningen bl a ICA-kuriren. Mina väninnor i Värmland har varit och tittat på pappas gamla hus som jag sålt i höstas. De nya ägarna, ett ungt par från Sillinge- byn, håller på att renovera det som är byns gamla skola. Det är väldigt fint hus,m allt  allt är man tvungen att byta för huset höll på att förfalla. Jag hade så gärna behållit det, men det var utöver mina krafter att sätta igång ett sådant stort projekt. Pappas ilusion hade varit att jag gjort som ett museum av hans hus och hans liv, men eftersom jag nästan är på dödskanten kan jag inte klara av det. Han har sparat så mycket, så mycket och fotona är i så gott skick som om allt hänt igår. T o m gästernas gratulationskort på mina föräldrars bröllopsdag är intakta, så  välbervarade. I alla fall, det här unga paret gav mina väninnor en hel låda med saker till mig från huset, vilket jag uppskattar, för de kunde ju bränt allt. Pa...