Verklighetsdrömmen

Höns, katter, hundar, en trädgård, växter m m var sådant jag inte hade i Stockholm när man bor i lägenhet så allt som jag önskade mig anförskaffade jag. Trädgården var det mycket jobb med och inte visste jag att det fanns förbjudna växter som änglatrumpeten som jag letade efter och ville ha i min trädgård. Det fanns gula och vita sådana. Den ska tydligen vara en drog som man använder där. Det varnade man mig för, men man sa inget om marijuanaplantorna  som jag inte kände till, så änglatrumpeten höll jag borta från trädgården, men marijuanan hade jag på hela framsidan av huset, för jag tyckte  blommorna på dessa plantor var vackra. Jag hade sparat fröna som jag fann ute på landet och sått dem. Tyckte de hade ett speciellt utseende, lite trekantiga på något vis och blommorna var ju så fina. Inte kände jag till marijuanaplantan alls. Det som jag inte plockat var noni som växte längst småvägarna, för den frukten var giftig sa man, så den frukten sparkade jag på och tyckte den ...

20 km från Santo Domingo där jag bodde  så var det en man i rullstol som blivit övergiven av sin familj, sa alla.  Man fann honom mellan två trafikerade vägar på en gräsplätt som fanns nära flygplatsen. Vilket öde, tyckte vi alla, så allt gott folk gav honom mat och suckade: Stackarn, vad synd det är om honom! På alla restauranger fick han mat gratis tills en dag när han reste sig upp ur rullstolen och sket mitt i ingången till restaurangen där han brukade få mat... Då sa allt gott folk: Inte undra på att familjen slängt ut honom. Español A 20 kilómetros de Santo Domingo donde vivía, había un hombre en silla de ruedas que había sido abandonado por su familia, decían. Fue encontrado entre dos carreteras muy transitadas, en un terreno de césped cerca del aeropuerto. ¡Qué destino! pensamos todos. Entonces toda la gente buena le dio de comer y decían: Pobrecito, qué pena de él. En todos los restaurantes le daban comida gratis hasta que un día se levantó de la silla ...