Verklighetsdrömmen

Jag hade aldrig den känslan att vara rädd för det nya okända landet när jag åkte iväg. Ville bara bli frisk för tröttheten var så ihärdig och jag fick lägga mig och vila ofta. När jag kom till solen så orkade jag mer men närminnet tog nästan 10 år att få tillbaka och jag fick ändra min livsstil helt. Sluta att stressa som jag gjort tidigare, bara vara. Det är väl det som kallas "Mindness" att vara medveten om nuet. Det har jag tillämpat utan att veta om det. För mig var ett nytt liv underbart men också en utmaning för elen kom och gick i det nya landet.. Även vattnet  kunde stängas av, så allt var inte så lätt och underbart hela tiden men försöker sålla bort det otrevliga och koncentrera mig på det goda  eftersom verkligheten inte alltid är drömliknande så kan man hålla kvar känslan när man tänker på de underbara stunderna man fått uppleva och bara drömma. Ett sådant rus kan jag få på morgonen när jag stiger upp och ser solen genom fönstret och känner mig då tacksam över al...

Jo, något jag ofta tänker på är den medmänsklighet som finns i Dominikanska  Republiken. Man behöver aldrig känna sig ensam. Behöver du hjälp så finns alltid en hjälpande hand. Jag skulle skicka hela doktorsteamet dit från Sverige, så att man inte bara följer regler. Det figurativa hjärtat är viktigast. På så sätt kan man rädda liv genom att vara tröstande, lyssnande och uppmuntrande och behandla sin nästa med stor respekt. Vi som har haft med många kulturer att göra förstår hur viktigt det är att ha ett öppet sinne för att lära och inte bara tro att vi är bäst och vi har den bästa sjukvården t ex. apparaterna finns i vårt land, men vad händer med medmänskligheten och det lyssnande örat? Jag vet att det finns helhjärtade människor i vårt land, men det är få och liksom man lär en hund att sitta så har indoktrineringen av regler haft ett stort övertag. Den spontana vickningen av svansen sker sällan. Jag skulle säga till alla som inte vickar på svansen: Åk iväg! Se något annat och...