Hyresgästen var en mördare, en lönnmördare-El inquilino era un asesino ,un zicario

                                                 Min man o jag skulle skiljas och han befann sig i ett annat land. 8 timmars resa får Dominikanska Republiken, i Chile.
Hade knappt någon inkomst p g a separationen och allt såg svart ut. En dag dök det upp ett par som ville hyra undervåningen av huset. Karln påstod att han  jobbade för regeringen. Det visade sig vara delvis sant, har jag fått veta nyligen efter 15 år, av min f d hemhjälp och väninna.
Enligt vissa källor skulle han varit anställd av regeringen. Den dåvarande regenten Joaquin Balaguer som hade några torpeder och han skulle tydligen vara en utav dem. Inte visste jag detta då, men jag kan ju säga att jag var van vid diktaturer sedan barnsben så jag undrar hur jag reagerat om jag hade vetat det då. Balaguer hade haft med den grymme diktatorn Trujillo att göra som våldtagit och mördat systrarna Mirabal i San Cristóbal som Vargas Llosa skriver om i boken Bockfesten.
När jag skiljde mig, så rekommenderade  jag hemhjälpen till Marie, den här mannens kvinna, som kom att  bo en våning under mig och som hyrde lägenheten. Jag hade ju inte råd att ha någon som städar hos mig nu när jag var i skilsmässa. Hade svårt att få loss något av våra pengar från finansbolaget där vi hade sparat pengar. 
Saken är den att hyresgästen betalde aldrig någon hyra som han skulle gjort och jag knackade en dag på dörren o han släppte in mig. Där satt en grupp med karlar och en magnumpistol stod på ena stolen.
Jag visade mig tuff och oberörd, tog det stora vapnet och ställde det mot väggen. Alla männen skrattade högt när jag tog i det. Jag tyckte inte själv att det var ett dugg roligt men låtsades vara helt cool och kall. Jag spelade tuff och oberörd. Lilla Astrid stod där kanske bland skrattande banditer som i en vilda western film.
Saken var den att jag ville ha min hyra. Jag kunde ju inte leva på luft och hade en dotter att försörja. Jo då, hyran  skulle han allt  betala, sa han.
Dagarna gick och min hemhjälp Francis trivdes hos mannen, för henne betalade han bra och gav mycket dricks då och då. Så huset var rent och skinande och hon gjorde sitt yttersta, med tanke på att det var sådant fint folk hon jobbade för, trodde hon. Karls kvinna hade dekorerat lägenheten med växter som hängde överallt på väggarna och tagit in en stor fin säng och massor med porslin o fina saker.
  Det jag inte visste var att Francis  fick så bra betalt  för att hon skulle hålla mun om vad hon såg o hörde, och att han hotade att döda både henne o mig om hon yppade något. Jag märkte på henne att hon var nervösare och nervösare för var dag och hon såg inte så glad ut längre.
Det som var ganska lustigt var att denna mannen utan att ens känna mig, började o tjata på mig att jag skulle gifta mig  honom varje gång han såg mig. Jag tänkte då: Det han vill, är att behålla hela huset och bo gratis.För man gifter väl inte sig med någon man inte känner alls.I synnerhet inte i dessa moderna tider.
En dag när jag bad om hyran igen, när han stod nedanför mig på bakgården o jag stod på terrassen uppe, då bad han mig om pengar för att betala telefonen, alltså mina utgifter, så skulle han göra mig tjänsten att betala åt mig. Vi hade nämligen delad telefonlinje uppe o nere. Alltså samma faktura. Det som jag inte hade tänkt på är att han troligen avlyssnade min telefon, för jag hjälpte en person som hade blivit lurad på pengar av honom och som kom upp till mig en dag. Talade då om per telefon när denne ringde om min granne var hemma eller ej.
Jag svarade mannen:  - Hur ska jag kunna ge dig pengar när du inte ens betalat hyran? Man kan faktiskt dömma en människa efer hennes gärningar.
Det utlöste en rabiat attack hos denna mannen och han bör

Hyresgästen började skrika åt mig över min oförskämdhet att tilltala honom på detta vis.

Eftersom jag tror att vår skapare kan hjälpa oss människor, så gick jag sedan ut på landet o bara bad om hjälp -Oh gode Gud hjälp mig! Gud lyssnade på min bön, ett nödrop mot himmelen. Det gick ganska snabbt.Jag blev bönhörd.
Saken är den att nästa dag klockan 6 på morgonen kom civilpolisen och tog honom. Hade inte ringt någon alls. Utan bara ringt upp till himlen om hjälp.
 De tog honom med armarna över huvudet och min dotter skrattade o skrattade i fönstret. Mitt emot stod hans livvakt som såg att min flicka skrattade och den historien har en fullföljning, men saken är den att för att kunna gå in i lägenheten, vår egna lägenhet, behövdes ett domstolsbeslut, även om gästen inte betalat på flera månader och det papperet kostade 3500 pesos som då var 3500 kronor.
När dommaren kom och öppnade sovrummet så var det fullt av pass och ID kort. Jag mindes  då att frun till mannen ifråga, lämnade honom och kom till mig. Detta var alltså det som hon var upprörd över. Hon berättade då för mig att han haft ihjäl folk. Han begravde dem under asfalten, sa hon, men jag tog saken med en nypa salt, för ibland kan ju  folk vara väldigt överdrivna och särskilt där borta i ett land med helt andra normer beträffande om att ljuga, men nu när jag såg alla dessa  foton som var i passen och på ID korten så fick jag för mig att de hade blivit mördade alla dessa män, och så var det nog enligt vad jag fått veta i efterhand. Jag vet nu nästan hela sanningen om varför frun lämnat honom. Hon fick se på när han sköt ihjäl en man. Då fick hon missfall av chocken.
När hon skulle skiljas från denna mannen så kom hon upp till mig och frågade om hon fick stanna några dagar tills hon visste vart hon skulle ta vägen. Jag tog emot henne, men det kunde ha kostat mig livet.
 Det här har jag fått reda på nyligen om orsaken till missfallet och varför hon sedan fick gå under jorden. Hon hade sett för mycket. 
Jag har tagit emot många människor i mitt hem när de varit i kris. Det är få som ställer upp i livet, när man har det svårt. Folk är för bekväma för att anstränga sig och ta emot folk med problem i sitt hem- Det jag inte visste var hur stora problem detta kunde medföra. Med eftertanke så kunde jag ju blivit mördad. Astrid försvann,  och sedan var det inget mer med det.
Det är mycket, mycket som jag har att berätta men ibland vågar jag inte p g a att jag skulle kunna utsätta vissa personer för fara, eftersom denna man lever och är lös och han har en organisation av gubbar som jobbar för honom. Enligt visa källor skulle han vara den dåvarande presidentens torped. Jag som tyckte regenten var en schysst blind man som gav bort hus till de fattiga och som man lurade på pengar genom att få honom att skriva på checkar till höger och vänster. såg honom som utsatt pga av hans blindhet. Inte visste jag något om att han hade torpeder.
Jag var i fara och fick fly, men denna mannen tog reda på var jag var trots att jag inte talade om för någon vart jag flydde. Det är en lång historia o ganska otrolig men sann.
Han kom tillbaka efter några månader och då var jag tillbaks i min lägenhet. Han hade en utslagen tand och kom med någon slags övervakare och sa:
-Din flicka skrattade åt mig när de tog mig.
Mitt x kom tillbaka från sitt land och nu skulle han i alla fall få sina möbler tillbaka som mitt x slussat till stan, till sin egen lägenhet. Det var en pompös jättesäng och en stor byrå.

Traducción de Google al español pero corregido por mí.

Mi marido y yo nos íbamos a divorciar y él estaba en otro país. 8 horas de viaje desde la República Dominicana, en Chile.

Apenas tenía ingresos debido a la separación y todo se veía sombrío. Un día apareció un matrimonio que quería alquilar la planta baja de mi casa. El hombre afirmó que trabajaba para el gobierno. Resultó ser  solo en parte  verdad, según me dijo hace poco, después de 15 años, mi antigua ayudante en casa y amiga.

Según algunas fuentes, habría sido empleado del gobierno. El entonces regente Joaquín Balaguer que tenía unos matones y al parecer sería uno de ellos. No lo sabía en ese momento, pero puedo decir que estaba acostumbrada a las dictaduras desde pequeña, así que me pregunto cómo habría reaccionado si lo hubiera sabido entonces. Balaguer había tenido tratos con el cruel dictador Trujillo, quien violó y asesinó a las hermanas Mirabal en San Cristóbal, según lo que escribe Vargas Llosa  en el libro La Fiesta del Chivo.

Cuando me divorcié, recomendé a Francis (la amiga que me ayudó en casa)a Marie, la esposa de este hombre, que vino a vivir un piso debajo de mí y que alquiló el apartamento. No podía permitirme el lujo de tener a alguien limpiando mi casa ahora que me estaba divorciando. Nos costó mucho sacar nuestro dinero de la compañía financiera donde habíamos ahorrado dinero del piso vendido de Suecia.

El caso es que el inquilino nunca pagó el alquiler que debía y un día llamé a la puerta y me dejó entrar. Allí estaba sentado un grupo de hombres y un rifle magnum estaba en una de las sillas.

Me mostré dura, y toda chula tomé el arma grande y la puse contra la pared. Todos los hombres se rieron a carcajadas cuando lo tomé. A mi no me parecía divertido  en absoluto, pero fingí ser completamente indiferente. Fingí ser dura. La pequeña Astrid estaba allí, entre los bandidos risueños, como en una  película violenta del oeste.

La cuestión era que quería que me pagaran el alquiler. No podía vivir del aire y tenía una hija que mantener. Pues entonces pagaría todo el alquiler, dijo.

Los días fueron pasando y mi ayudante y amiga Francis estaba contenta con el hombre, para ella le  parecía que pagaba bien y le daba muchas propinas de vez en cuando. Así que la casa estaba limpia y brillante y ella hizo lo mejor que pudo, considerando que trabajaba para gente tan agradable, pensó. La mujer del hombre había decorado el apartamento con plantas que colgaban de todas las paredes y había traído una cama grande y bonita, mucha vajilla y cosas bonitas.

   Lo que no sabía era que a Francis le pagaban tan bien por mantener la boca cerrada sobre lo que veía y oía, y que nos amenazaba con matarnos a ella y a mí si decía algo. Noté que cada día se ponía más nerviosa y ya no parecía tan feliz.

Lo que fue bastante gracioso fue que este hombre, sin siquiera conocerme, empezó a insistirme para que me casara con él cada vez que me veía.  Entonces pensé: lo que quiere es quedarse con toda la casa y vivir gratis. Porque no te casas con alguien que no conoces en absoluto. Especialmente en estos tiempos modernos.
Un día que volví a pedir el alquiler, que él estaba parado debajo de mí en el patio trasero y yo estaba parado en la terraza de arriba, entonces me pidió dinero para pagar el teléfono, o sea mis gastos, para que me hiciera el favor de pagar por mí.  Es decir, teníamos una línea telefónica compartida arriba y abajo.  Entonces la misma factura.  Lo que no había considerado es que probablemente intervino mi teléfono, porque estaba ayudando a una persona a la que había estafado sin dinero y que un día se acercó a mí.  Luego hablé por teléfono cuando llamp informo si mi vecino estaba en casa o no.
Le respondí al hombre, mi vecino - ¿Cómo puedo darte dinero si ni siquiera has pagado el alquiler?  De hecho, puedes juzgar a una persona por sus acciones.
Desencadenó un ataque rabioso en este hombre y debería

El inquilino empezó a gritarme por mi mala educación al dirigirme a él de esta manera.

Como creo que nuestro creador puede ayudarnos a los humanos, salí al campo y simplemente pedí ayuda: ¡Dios mío, ayúdame!  Dios escuchó mi oración, un grito de angustia al cielo.  Fue bastante rápido. Mi oración fue escuchada.
Es que al día siguiente a las 6 de la mañana vino la policía civil y se lo llevó.  No llamé a nadie en absoluto.  Pero acaba de pedir ayuda al cielo.
Lo tomaron con los brazos sobre la cabeza y mi hija reía y reía en la ventana.  Enfrente estaba su guardaespaldas que vio que mi niña se reía y esa historia tiene continuación, pero es que para entrar al departamento, al nuestro, se necesitaba una orden judicial, aunque el huésped no hubiera pagado durante varios meses. y ese papel costaba 3500 pesos que entonces eran 3500 coronas.
Cuando el juez vino y abrió el dormitorio, estaba lleno de pasaportes y documentos de identidad.  Entonces recordé que la esposa del hombre en cuestión lo dejó y vino a verme.  Entonces esto era lo que la molestaba.  Luego me dijo que había matado gente.  Las enterró bajo el asfalto, dijo, pero lo tomé con cautela, porque a veces la gente puede ser muy exagerada y especialmente allí en un país con normas completamente diferentes sobre la mentira, pero ahora que vi todas estas fotos que estaban en los pasaportes y en los documentos de identidad, entendí que todos estos hombres habían sido asesinados, y eso probablemente fue según lo que supe después.  Ahora sé casi toda la verdad sobre por qué su esposa lo dejó.  Tuvo que verlo matar a tiros a un hombre.  Luego abortó por el shock.
Cuando estaba a punto de divorciarse de este hombre, se me acercó y me preguntó si podía quedarse unos días hasta saber adónde iba.  La acepté, pero podría haberme costado la vida.
Esto es lo que descubrí recientemente sobre la causa del aborto espontáneo y por qué tuvo que pasar a la clandestinidad.  Había visto demasiado.
He recibido en mi casa a muchas personas cuando estaban en crisis.  Son pocos los que se levantan en la vida, cuando las cosas se ponen difíciles.  La gente se siente demasiado cómoda como para hacer un esfuerzo y acoger a personas con problemas en su casa. Lo que no sabía era el gran problema que esto podría causar.  Pensándolo bien, podrían haberme asesinado.  Astrid desapareció y luego no hubo nada más.
Hay mucho, mucho que tengo que contar pero a veces no me atrevo porque podría poner en peligro a algunas personas, porque este señor está vivo y libre y tiene una organización de viejos que trabajan para él.  Según algunas fuentes, se suponía que sería el torpedo del entonces presidente.  Yo, que pensaba que el regente era un apuesto ciego que regalaba casas a los pobres y al que le estafaban el dinero haciéndole firmar cheques a diestra y siniestra.  Lo veian vulnerable debido a su ceguera.  No sabía nada de que tuviera torpedos.
Estaba en peligro y tuve que huir, pero este hombre descubrió dónde estaba aunque no le dije a nadie adónde huí.  Es una historia larga y bastante increíble pero cierta.
Regresó después de unos meses y luego yo estaba de regreso en mi apartamento.  Se le había caído un diente y vino con una especie de capataz y le dijo:
-Tu chica se rió de mí cuando me llevaron.
Mi x regresó de su país y ahora al menos recuperaría sus muebles mientras mi x llegaba a la ciudad, a su propio apartamento.  Era una cama gigante y pomposa y una cómoda grande.