Utav eländet kom något gott-de lo malo siempre viene algo bueno.

När jag kom till Dominikanska Republiken så  var jag så utmattad och sjuk...för jag hade stressat för mycket och haft för många järn i elden. Jag hade haft tre arbeten ett tag men även att min flicka blev sjuk av en parasit i Sverige av en ovårdad hund. Kämpandet med att få vård och att hon inte skulle dö och att jag fick åka utomlands för att få vård för henne,all denna kamp med läkaren som behandlade mig som knäpp i Sverige när jag sa att jag trodde hon fått en parasit eller bakterie av en hund som slickat henne  munnen. Hon kräktes och hade diarré i åtta månader och jag gav henne bröstmjölk nästan hela tiden för jag trodde hon skulle bli uttorkad och dö. Till slut åkte vi till min mans land och där hittade de vad hon hade efter en timme. Hon lades in en vecka och fick behandling och blev frisk.
Några år gick men helt plötsligt en dag kunde jag knappt gå upp ur sängen. Dagen innan trodde jag huvudet skulle sprängas. Sedan förlorade jag närminnet. Jag kunde inte hålla någon tid eller någonting kvar i minnet.
Jag blev sjukskriven hemma ett år men skulle jag fortsätta så här så skulle jag bli förtidspensionerad och det ville jag inte.Det var då iden föddes om att flytta. Min man hade bra utbildning men fick bara jobb som städare visserligen på regeringskansliet men jag visste att han inte var dum för han hade varit revisor och gjort många arbeten åt advokater. Att man är tillfreds med en själv och gillar vad man gör tycker jag är A och O här i livet. Kan man bättre varför nöja sig med att städa om man vet att man har större chans någon annanstans.
När vi kom till Dominikanska Republiken så hade vi försörjningsbiten som vi skulle försöka gå ihop, men min man fann ett finansbolag som erbjöd oss 100 procents ränta om året på resterande pengarna som vi tagit med oss från försäljningen av lägenheter. Så ibland brukar jag säga, vi levde på räntorna och det låter lyxigt men det är sant. Vi behövde inte jobba för att tjäna vårt levebröd om vi inte ville. Det är sanningen och jag anlitade en städhjälp för att återfå krafterna och minnet.
Huset var ganska stort och jag skaffade mig en hund, hönsen och en katt. Allt som jag inte haft i Stockholm ville jag ha....en trädgård och djur och det kom massor av folk på besök från Sverige.

Hunden räddade mig en gång från att bli biten av några mårdar  i trädgården . När jag lockade på katten så kom dessa aggressivt springandes mot mig. Hunden jagade bort dem och räddade mig

Español 

Cuando llegué a la República Dominicana, estaba muy agotada y enferma, porque me había estresado demasiado y tenía demasiados grilletes en el fuego. Había tenido tres trabajos durante un tiempo pero además mi hija enfermó de un parásito en Suecia por un perro descuidado. La lucha por recibir atención y que ella no muriera y que tuviera que ir al extranjero para recibir atención, toda esta lucha con el médico que me trató como loca en Suecia cuando dije que pensaba que tenía un parásito o una bacteria. de un perro que le lamió la boca. Ella vomitó y tuvo diarrea durante ocho meses y le di leche materna casi todo el tiempo porque pensé que se deshidrataría y moriría. Finalmente fuimos al country de mi marido y allí encontraron lo que ella tenía al cabo de una hora. Estuvo hospitalizada durante una semana, recibió tratamiento y se recuperó.

 Pasaron algunos años pero de repente un día apenas podía levantarme de la cama. El día anterior pensé que mi cabeza iba a explotar. Luego perdí mi memoria a corto plazo. No podía guardar ningún tiempo ni nada en la memoria.

 Estuve un año de baja laboral en casa, pero si seguía así me jubilarían anticipadamente y no quería eso. Ahí nació la idea de mudarme. Mi esposo tuvo una buena educación pero solo consiguió trabajo como limpiador en la oficina del gobierno, pero yo sabía que no era estúpido porque había sido contador y había trabajado mucho para abogados. Ser feliz contigo mismo y que te guste lo que haces es, en mi opinión, imprescindible en la vida. Si puede hacerlo mejor, ¿por qué conformarse con la limpieza si sabe que tiene más posibilidades en otro lugar?

 Cuando llegamos a República Dominicana teníamos el sustento que íbamos a intentar conseguir juntos, pero mi esposo encontró una financiera que nos ofreció 100 por ciento de interés anual sobre el dinero restante que traíamos de la venta de departamentos. Por eso a veces digo, vivíamos de de los  interéses, y suena lujoso pero es verdad. No teníamos que trabajar para ganarnos la vida si no queríamos. Es la verdad y contraté una ayuda de limpieza para recuperar fuerzas y memoria.

 La casa era bastante grande y conseguí un perro, gallinas y un gato. Todo lo que no tenía en Estocolmo lo quería, un jardín y animales y mucha gente vino a visitarme desde Suecia.

 Una vez el perro me salvó de que me mordieran unos hurones en el jardín. Cuando llamé al gato, vino corriendo agresivamente hacia mí. El perro los ahuyentó y me salvó.