Levande begravd - enterrada viva
Det som jag varit med om skulle värma öronen på många. De mest otroliga saker har jag sett och varit med om. Ja, här skulle det vara sensationellt och kanske konstigt.
Ibland kommer allt bara upp, när jag sitter på tåget eller på bussen och jag kan bli ganska okoncentrerad då så det är lätt att åka för långt. Så många samtal jag minns och händelser när jag bodde i Dominikanska Republiken. Allt har jag förvarat i min hjärna som jag plockar fram ibland ur hårddisken.
Nu minns jag en dag då jag var och hälsade på ett äldre par som jag hjälpte lite med läsandet för de var nästan analfabeter.Vi läste högt ur en bok tillsammans och då berättade man för mig: -Vet du...igår begravde de en flicka och när de skulle begrava henne så började hon svettas. Svetten rann i ansiktet på henne.
-Släkten tyckte begravningen var för dyr så de begravde henne i alla fall, berättade damen allvarsamt.
Jag föreställde mig hela korståget till begravningsplatsen, de vitkalkade stenarna på kyrkogården och där i en kista en tonårig flicka som man såg svettdroppar som dröp nerför pannan på. Sedan såg jag i min fantasi hur man stängde locket med ett litet fönster i glas, (Så har jag sett de där) så hävde man ner kistan med rep till botten av graven. Sedan slängde man jorden på kistan med spadar. Tanken fick mig att rysa att.hon blev levande begravd.
En dag ...nu i september efter 20 år berättade jag detta för min dotters hemhjälp som är från andra sidan ön, det jag berättade om hände i Samana, men hon var 50 mil därifrån minst, från Barahona,
- Det är häxkonster de har gjort på flickan, så hände det med min mamma. Hon började svettas och vi begravde henne. De blir aldrig normala så vad ska man göra? Hon var jättekonstig inne på mentalsjukhuset innan hon dog, insisterade hemhjälpen. -men varför begravde ni henne?, frågade jag.
-Vad skulle vi göra de hade ju gjort svartkonster på henne, svarade hemhjälpen. Vilket grymt öde!
Alla möjliga tankar for genom mitt huvud och jag tänkte: är det något zombifenomen som händer på hela ön eller eller är det kliniskt döda som vaknar upp igen när man tror att de dött?
Jag har hört av en mexikansk väninna att i Mexiko hände det att den döde satte sig upp och några svimmade och skrek av rädsla. Den döde var inte död och begravningen blev inställd. Det här hände under likvakan.
Alla de här konstigheterna är vardagsmat i Dominikanska Republiken, men överlag kan jag säga att folk är vänliga, hjälpsamma och mycket gästfria. ett exeemple är de som Putte har berättat för mig att när han var berusad så vakade några personer över honom som han inte kände så att inget skulle hända honom och man skjutsade honom till hotellet i en jeep för att se till att han kom hem.
När min mor var på besök fick vi motorstopp och en man dök upp på vägen, lagade bilen så vi kunde åka hem och när vi ville betala så blev han förolämpad och ville inte ta emot något.
Folks goda hjärta har alltid haft en stor betydelse för mig och jag uppskattar innerligt allt man gjort för mig när jag varit sjuk, när folk i de svåraste situationerna dykt upp när jag har behövt en hand.
Minns vänliga ord, uppmuntrande fraser och hur man konfronterar de dagliga problemen. När jag kom till landet hade man inte hört talas om ordet depression. Det ordet hade man knappt hört.
Medmänsklighet finns där förutom denna händelsen som jag berättat om i början, men detta beror på okunskap och kanske rädsla.
La niña muerta comenzó a sudar.
Lo que he pasado calentaría los oídos de muchos. Las cosas más increíbles que he visto y de las que he formado parte. Sí, aquí sería sensacional y quizás extraño.
A veces todo surge cuando estoy sentado en el tren o en el autobús y me desconcentro bastante, por lo que es fácil ir demasiado lejos. Tantas conversaciones recuerdo y acontecimientos cuando viví en República Dominicana. He almacenado en mi cerebro todo lo que ocasionalmente recupero del disco duro.
Ahora recuerdo un día que estaba visitando a un matrimonio de ancianos a quienes ayudé un poco con la lectura porque eran casi analfabetos. Estábamos leyendo juntos un libro en voz alta y entonces me dijeron: -Sabes... ayer enterraron a una niña. y cuando la iban a enterrar empezó a sudar. El sudor le corría por la cara.
- La familia pensó que el funeral era demasiado caro, así que la enterraron de todos modos, dijo la señora con seriedad.
Me imaginé toda la procesión hasta el lugar del entierro, las piedras encaladas del cementerio y allí, en un ataúd, a una adolescente con gotas de sudor goteando por su frente. Luego vi en mi imaginación cómo cerraron la tapa con una pequeña ventana de vidrio, (así los he visto allí) y luego bajaron el ataúd con cuerdas hasta el fondo de la tumba. Luego arrojaron tierra sobre el ataúd con palas. La idea me hizo estremecer. Ella fue enterrada viva.
Un día... ya en septiembre después de 20 años, le conté esto a la empleada de casa de mi hija que es del otro lado de la isla, lo que le conté pasó en Samaná, pero ella estaba a 50 millas de allí por lo menos, de Barahona.
- Es brujería que le han hecho a la niña, eso le pasó a mi madre. Empezó a sudar y la enterramos. Nunca vuelven a la normalidad, ¿qué hacer? Estaba muy extraña en el hospital psiquiátrico antes de morir, insistió la empleada doméstica. -pero ¿por qué la enterraste?, le pregunté.
- ¿Qué hacemos? Le habían hecho artes negras, respondió la empleada doméstica. ¡Qué destino tan cruel!
Todo tipo de pensamientos pasaron por mi cabeza y pensé: ¿hay algún fenómeno zombie en toda la isla o son los muertos clínicos los que se despiertan cuando crees que están muertos?
He oído de un amigo mexicano que en México sucedió que el muerto se sentó y algunos se desmayaron y gritaron de miedo. El fallecido no estaba muerto y el funeral fue cancelado. Esto sucedió durante la vigilia.
Todas estas rarezas son comunes en la República Dominicana, pero en general puedo decir que la gente es amable, servicial y muy hospitalaria. un ejemplo son los que Putte me ha dicho que cuando estaba borracho unas personas que no conocía lo vigilaban para que no le pasara nada y lo llevaron al hotel en un jeep para asegurarse de que llegara a casa.
Cuando mi madre estaba de visita, tuvimos una avería y apareció un señor en la carretera, arregló el coche para que pudiéramos volver a casa y cuando quisimos pagar, se insultó y no quiso aceptar nada.
El buen corazón de las personas siempre ha significado mucho para mí y aprecio profundamente todo lo que hicieron por mí cuando estaba enferma, cuando las personas en las situaciones más difíciles aparecieron cuando necesitaba una mano.
Recuerda palabras amables, frases alentadoras y cómo afrontar los problemas diarios. Cuando llegué al país no se había oído hablar de la palabra depresión. Esa palabra apenas se había escuchado.
La empatía está ahí excepto por este incidente del que les hablé al principio, pero esto se debe a la ignorancia y tal vez al miedo.
Comments
Post a Comment