Hönsgården och marijuanaodlingen-El corral de gallinas y la siembra de marihuana

De kommer för att träffa mig hade önskat mig en hönsgård och det blev en liten hönsgård på bakgården där huset stod som vi hade köpt. De här hönsen här ovan var inte mina höns för mina var inte vita utan de flesta var bruna, förutom Carolina min älsklingshöna.

Huset var inte färdigt utan vi fick lägga golv och göra färdigt allt, som kök och badrum, trädgården med massor av bananplantor som jag fann utanför husen i byn när jag var ute och gick och de sådde jag. Det blev alla möjliga bananer..små, stora och t o m röda bananer. Allt var en överaskning när de växte till sig, för jag visste ju inte vad det var för ena bananträd. De  hade jag aldrig sett i hela mitt liv. Inte heller marijuana- fröna som jag hittade och satte på framsidan för jag tyckte blommorna var så fina men när jag fick besök från Sverige så utbrast Larsa, min systers blivande svärfar. ( Då visste hon inte att Larsa skulle bli hennes svärfar.) Astrid, vad fan har du sått Marijuana?  Det visste ju inte jag. Jag visste då inte ens  om hur bladen såg ut. Inte visste jag att man kunde få fängelse för att ha dessa plantor i trädgården. Jag tyckte bara att de var fina och dekorativa.

Ja, det låter kul va att jag hade höns, men jag åt upp dem allesammans....Det lustiga var att i Dominikanska Republiken så flyger hönsen upp i träden. Där satt de ibland på kvällarna uppe i Mammons träd.  Så hette den sortens träd som vi hade i trädgården.
Mammon var pengarnas Gud, tror jag. Undrar vilken historia som ligger bakom namnsättningen?
Alla blev slaktade utom Karolina, min favorithöna som jag fick i present av hon som varit min granne och räddat mig när jag var sjuk. Hon, Clementina, min före detta granne kom en dag på besök, från Can Belen där vi bott i en månad första gången vi kom till dominikanska Republiken, och gav mig en lurvig höna som såg ut som många gör i håret när de stylar sig hos frissan.
 Hönan var så speciell. Vi räddade henne en gång, min dotter och jag, för hon hängde upp och ner i ett snöre i trädgården som hon fastnat i.  Sedan dess visade hon alltid upp sina små kycklingar varje gång äggen kläcktes. Vi fick hålla i kycklingarna för hon var tacksam på något sätt. När jag såg hur intelligent denna hönan var tänkte jag att det där med hönshjärna stämmer inte. De är ju smarta djur. Hur kunde hon förstå att vi räddat henne?
Jag hade en granne,  en mager svart man, som  stal och. använde mina tuppar för tuppfajt o jag blev så arg att jag slaktade alla som jag hade kvar. Grymma som vi är vi människor. Stackars djur!
Sedan var han så fräck att när jag gick till honom, så sa han: Nää jag har inte tagit dina tuppar. Sneglade då in på hans gård och där satt de allihopa i hans burar....o sedan tillade han: -Du kan ta den där.   
Där satt en liten enögd tupp, som också var min, som han pekade  på. Hur tuppen förlorat ögat var ett mysterium men den var i alla fall min. De andra fick jag minsann inte tillbaka, mina vackra bruna tuppar med svarta fjädrar runt halsen som dekoration och  svarta långa blåsvarta stjärtfjädrar.
Som straff åt jag upp äggen som hans höns lade i min trädgård bakom träden som jag sått i varje hörna av framsidan av huset. Tidigare hade jag varit så ärlig att han fick tillbaka sina ägg.
Jo, det jag slutligen skulle berätta att när jag nyss satt o skrev i min spanskblogg, så fick jag en bild i mina tankar, o det var mina höns, som när de blev slaktade, satt allihopa på rad på taket utan huvud...
o då tänkte jag...för att flyga måste man ha huvud...eller??? De här hönsen är inte som amerikanska höns utan de flyger högt som vanliga fåglar och på kvällen sätter de sig högst upp i träden för att väcka en tidigt på morgonen med sitt kacklande.
Det blev i alla fall mat av dem allihopa, för hellre äter vi upp dem än att grannen gör det, tyckte jag. Köttet var i alla fall gult o fint efter att de ätit en säck med ris som jag fått i present av några bönder, för jag sa att vi äter råris i Sverige, men det var helt omöjligt att kunna äta, det här riset med skal på. Kokade det i timmar men det gick inte att äta. Tydligen har riset flera skikt. Så det blev mat åt hönsen istället. Hönsen var de godaste jag ätit någon gång. Ja, vi är grymma vi människor! Helt djuriska!
Men, nu kom jag på att det var inte om mina höns jag tänkte berätta nu, utan om en dag när jag skulle få besök o jag visste inte vad jag skulle bjuda på, för i affären bredvid mig fanns bara salami och ägg.
Så jag beslöt mig för att gå och köpa kyckling o det gjorde jag med en väninna. Varken hon eller jag ville äta kyckling med blod i, så min väninna tyckte att vi skulle se på när de slaktade hönsen för att se till att de hängde dem upp o ner så blodet rann ut. Det var en ganska obehaglig upplevelse o jag tänkte att skulle vi jämt behöva se på, föredrar man  att vara vegetarian.

Cuando vinieron a verme me habían deseado un gallinero y resultó ser un gallinero pequeño en el patio trasero donde estaba la casa que habíamos comprado. Estas gallinas de arriba no eran mis gallinas porque las mías no eran blancas sino que la mayoría eran marrones, a excepción de Carolina, mi querida gallina.

 La casa no estaba terminada, pero tuvimos que poner pisos y terminar todo, como la cocina y el baño, el jardín con muchas plantas de plátano que encontré afuera de las casas del pueblo cuando estaba caminando y las planté. Había todo tipo de plátanos...pequeños, grandes y hasta rojos. Todo fue una sorpresa cuando crecieron, porque no sabía qué tipo de plátano era. Nunca los había visto en toda mi vida. Ni las semillas de marihuana que encontré y puse en el frente porque me parecieron muy lindas las flores, pero cuando recibí la visita de Suecia, Larsa, el futuro suegro de mi hermana, exclamó. (Entonces no sabía que Larsa se convertiría en su suegro.) Astrid, ¿para qué diablos has plantado marihuana? No lo sabía. Entonces ni siquiera sabía cómo eran las hojas. No sabía que se podía ir a la cárcel por tener estas plantas en el jardín. Simplemente pensé que eran bonitos y decorativos.

 Sí, suena divertido que tuviera gallinas, pero me las comí todas.... Lo curioso es que en República Dominicana las gallinas vuelan hacia los árboles. Allí a veces se sentaban por las tardes en el árbol de Mammon. Así se llamaba la clase de árbol que teníamos en el jardín.

 Creo que Mammón era el dios del dinero. ¿Se pregunta cuál es la historia detrás del nombre?

 Todos fueron sacrificados excepto Karolina, mi gallina favorita, que me regaló quien había sido mi vecina y me salvó cuando estaba enferma. Ella, Clementina, mi antigua vecina vino a visitarme un día, desde Can Belen donde vivimos un mes la primera vez que vinimos a República Dominicana, y me regaló la vecina Clementina una gallina peluda que se parecía a muchas personas como se ponen cuando les da escalofrío.

El pollo era tan especial. La rescatamos una vez mi hija y yo, porque estaba colgada boca abajo de una cuerda en el jardín en la que se quedó atrapada. Desde entonces siempre lucía sus pollitos cada vez que los huevos eclosionaban. Pudimos sostener las gallinas porque de alguna manera ella estaba agradecida. Cuando vi lo inteligente que era este pollo, pensé que lo del cerebro de pollo no está bien. Son animales inteligentes. ¿Cómo pudo entender que la salvamos?

 Tenía un vecino, un negro flaco, que robaba y. Usé mis gallos para peleas de gallos y me enojé tanto que maté todos los que me quedaban. Crueles como somos los humanos. ¡Pobres animales!

 Luego fue tan insolente que cuando me acerqué a él me dijo: Bueno, no te he quitado las pollas. Luego se coló en su patio y allí estaban todos sentados en sus jaulas....y luego añadió: -Puedes llevarte ese.

 Allí estaba sentado un pequeño gallo tuerto, que también era mío, al que señaló. Cómo el gallo perdió el ojo era un misterio, pero de todos modos era mío. Ciertamente no recuperé a los demás, mis hermosos gallos marrones con plumas negras alrededor del cuello como decoración y largas plumas negras de color negro azulado en la cola.

 Como castigo, me comí los huevos que sus gallinas pusieron en mi jardín detrás de los árboles que planté en cada rincón del frente de la casa. En el pasado había sido tan honesto que recuperó sus óvulos.

 Bueno, lo que finalmente les diría es que cuando estaba sentado y escribiendo en mi blog en español, se me ocurrió una imagen, y eran mis gallinas, que cuando fueron sacrificadas, estaban todas sentadas en fila en el suelo. techo sin cabezas...

 o entonces pense...para volar hay que tener cabeza...o??? Estos pollos no son como los americanos, pero vuelan alto como pájaros comunes y por la noche se posan en lo alto de los árboles para despertarte temprano en la mañana con sus risas.

 En cualquier caso, todos se convirtieron en comida, porque preferimos comerlos antes que el vecino, pensé. En cualquier caso, la carne quedó amarilla y agradable después de que comieron un saco de arroz que me regalaron unos agricultores, porque dije que en Suecia comemos arroz crudo, pero era absolutamente imposible comer este arroz con piel. en . Lo hirvió durante horas pero no pudo comerlo. Al parecer el arroz tiene varias capas. Entonces era comida para las gallinas. Los pollos fueron los mejores que he comido. ¡Sí, los humanos somos crueles! ¡Absolutamente bestial!