Verklighetsdrömmen

Jag tog en sistaminutenresa för att träffa min dotter. Jag vet ju inte hur länge jag får leva. Sist sa läkaren att tumören spridit sig till blåsan. Hon fick bort den tumören också påstår hon. Jag föreställde mig att bara jag fick se min dotter igen så skulle jag må bra och att allt skulle vara över. Längtade så efter henne och mitt barnbarn men när jag beställt resan, vilket jag frågat innan om det gick bra att komma så förvarnade hon mig i telefonen att hon bestämt att åka ut på landet med sin pappa, frun och några andra. kände mig lite förolämpad. Här kommer jag efter en lång tid och hon sätter mig inte i första rum, så då bestämde jag mig för att stanna några dagar på det stället planet landat, i Puerto Plata. Dagen innan jag reste ringde min dotter och sa: "Mamma, var inte så känslig. Du kommer att ha det trevligt. Det kommer flera andra personer. Inte bara pappa och hans fru." Hon lyckades övertala mig att följa med, i alla fall. Tog pendeltåget direkt till flygplats...

Igår fick jag en stor låda från Värmland. Alla fotoalbum, tidningsurklipp, stora foton till tidningen bl a ICA-kuriren. Mina väninnor i Värmland har varit och tittat på pappas gamla hus som jag sålt i höstas. De nya ägarna, ett ungt par från Sillinge- byn, håller på att renovera det som är byns gamla skola. Det är väldigt fint hus,m allt  allt är man tvungen att byta för huset höll på att förfalla. Jag hade så gärna behållit det, men det var utöver mina krafter att sätta igång ett sådant stort projekt. Pappas ilusion hade varit att jag gjort som ett museum av hans hus och hans liv, men eftersom jag nästan är på dödskanten kan jag inte klara av det. Han har sparat så mycket, så mycket och fotona är i så gott skick som om allt hänt igår. T o m gästernas gratulationskort på mina föräldrars bröllopsdag är intakta, så  välbervarade. I alla fall, det här unga paret gav mina väninnor en hel låda med saker till mig från huset, vilket jag uppskattar, för de kunde ju bränt allt. Pa...

Höns, katter, hundar, en trädgård, växter m m var sådant jag inte hade i Stockholm när man bor i lägenhet så allt som jag önskade mig anförskaffade jag. Trädgården var det mycket jobb med och inte visste jag att det fanns förbjudna växter som änglatrumpeten som jag letade efter och ville ha i min trädgård. Det fanns gula och vita sådana. Den ska tydligen vara en drog som man använder där. Det varnade man mig för, men man sa inget om marijuanaplantorna  som jag inte kände till, så änglatrumpeten höll jag borta från trädgården, men marijuanan hade jag på hela framsidan av huset, för jag tyckte  blommorna på dessa plantor var vackra. Jag hade sparat fröna som jag fann ute på landet och sått dem. Tyckte de hade ett speciellt utseende, lite trekantiga på något vis och blommorna var ju så fina. Inte kände jag till marijuanaplantan alls. Det som jag inte plockat var noni som växte längst småvägarna, för den frukten var giftig sa man, så den frukten sparkade jag på och tyckte den ...

20 km från Santo Domingo där jag bodde  så var det en man i rullstol som blivit övergiven av sin familj, sa alla.  Man fann honom mellan två trafikerade vägar på en gräsplätt som fanns nära flygplatsen. Vilket öde, tyckte vi alla, så allt gott folk gav honom mat och suckade: Stackarn, vad synd det är om honom! På alla restauranger fick han mat gratis tills en dag när han reste sig upp ur rullstolen och sket mitt i ingången till restaurangen där han brukade få mat... Då sa allt gott folk: Inte undra på att familjen slängt ut honom. Español A 20 kilómetros de Santo Domingo donde vivía, había un hombre en silla de ruedas que había sido abandonado por su familia, decían. Fue encontrado entre dos carreteras muy transitadas, en un terreno de césped cerca del aeropuerto. ¡Qué destino! pensamos todos. Entonces toda la gente buena le dio de comer y decían: Pobrecito, qué pena de él. En todos los restaurantes le daban comida gratis hasta que un día se levantó de la silla ...

Nu har man gjort en motorväg fram till Samaná och det tar 2 timmar att åka dit med buss. Förr tog det mer än 5 timmar. Nu åker man väldigt nära nationalparken Los Haitices, där det finns både hajar och blå kräftor, där min dotter en gång dök i en mörk grotta. Jag var rädd eftersom det var som en flod därinne och hon ville dyka under vattnet i ett hål. Guiden uppmuntrade henne och till min stora förvåning tillät min väninna sin dotter att utföra dessa strapatser så vad skulle jag göra, framstå som den elaka häxan i det hela när jag förbjöd min dotter att dyka i mörkret? Så jag fick ge med mig...men när jag tänker efter kunde det varit rent utav farligt för utanför lite längre bort i havet så såg vi massor av hajfenor som stack upp från vattnet och hajar kan nog ta sig upp i vattedrag. Jag kommer inte ihåg om det fanns någon förbindelse mellan grottfloden och havet. Jag får väl se det om jag åker dit en gång igen. Den dagen upptäckte jag att min dotter var väldigt våghalsig , att ho...

Jag ska åka till den stranden där min lilla toypudel blev stulen en dag när jag var där med min mamma, syster, dotter och mitt x. Vi älskade denna lilla varelsen för hon var den smartaste hund jag har sett. För att få tillbaka henne när vi var på Playa Rincon så åkte vi till närmaste byn och sa att vi ger en belöning på 200 pesos som då var som 200 kronor. Med en gång dök en familj upp med hunden, och som vi lovat så gav vi dem tvåhundra pesos. Jag struntade i om det skulle varit de som snodde min hund. Jag ville bara få tillbaka min lilla gullegris och det fick jag. Vilken lycka! Playa Rincon är en av de vackraste stränder som finns på ön. Kanske den inte är så ofördärvad nu men dit ska jag i alla fall. Español  Voy a la playa donde me robaron mi pequeño caniche (toyopudel) un día cuando estaba allí con mi mamá, mi hermana, mi hija y mi x. Amamos a esta pequeña criatura porque era la perra más inteligente que he visto en mi vida.  Para recuperarla cuando estábamos en Playa...

Vi skulle till Santo Domingo och handla, jag, min dotter och min man. Min man hade bråttom så han lämnade av oss i centrum men glömde att han hade min plånbok. Han åkte iväg och jag stod där och såg hur han åkte iväg snabbt som attan på sin nyinköpta moped. En grön ful moped som vi åkt med mitt i all trafik. Helt galet, nu när jag tänker efter. Vi var nykomna och jag kände ingen i närheten och då fanns det inte någon mobiltelefon som nu. Såg mig runt  om och vi ställde oss på busshållplatsen min dotter och jag, så vi kunde åka hemåt. För vad skulle vi nu göra i stan utan pengar? Resultatet av det blev att jag försökte sälja min dotters nya spetsstrumpor som jag köpt, för att kunna betala bussbiljetten hem. De måste tyckt jag var knäpp. En vit kvinna som säljer ett par strumpor! Så här efteråt så är det ganska roligt, men vad gör man inte när man är desperat. Som tur är så stod det en smilande trevlig apelsinskalarkille som gav mig pengarna till resan utan att be om det. I Santo...