En dag kom Mia på besök- un día vino Mía de visita

Mia träffade jag första gången när jag bodde uppe på ett berg mitt naturen med utsikt utöver palmer och hav. Platsen heter La flecha, Samaná. ( Nu är det inte fint längre i La flecha för de har täckt utsikten till stranden med högljudda barer, där de dansar och dricker rom).
Där  var jag själv med min dotter för hon hade fått svår astma och doktorn hade gett mig ett ultimatum: flyttar du inte så kommer hon att dö, sa han. Hon hade haft 4 lunginflammationer, så jag tog min dotter till en plats där hon kunde andas utan föroreningar. Hon höll sig frisk där för hon hade så roligt också. Hon åkte pulka på ett bananblad nerför backen och badade i havet varje dag och på kvällarna låg vi och tittade på råttorna som spatserade på bjälkarna i taket. De hängde i svansen när de skulle fånga en mal. Känslan av värmen, kvällens mörker och vågorna som brusade i bakgrunden fick en att slappna av och bara leva.

Min man tyckte att jag överdrev när jag talade om vad doktorn sagt och han ville inte följa med för han hade saker att göra, tyckte han. Men för mig var min dotter viktigast. Hennes liv var viktigare än allt annat.
Jo, det jag skulle berätta var att min man kom dit och hälsade på  upp till berget och han kom med Mia.och hennes dotter. Jag minns att jag tittade ner från berget mot backen och såg då denna kvinna som jag blev presenterad för. - Hon är här för att vila upp sig, sa Eddy (mitt x).
Såg i hennes ansikte att hon var sliten både psykiskt och fysiskt. Hon hälsade på mig utan att le. Hennes min var betryckt på något vis. Jag glömmer det aldrig.
Det var genom Krisse, en gemensam vän som mitt x träffade Mia när han kom till byn, och tyckte väl att hon behövde ha det lite trevligt och se något nytt.
Mia blev min vän senare och när vi åkte till Santo Domingo en gång så sa jag: här finns inga tjuvar. Allt är så lugnt här. Det har aldrig hänt att de rånat mig eller något, sa jag. I samma ögonblick började en kvinna skrika och gråta: jag har blivit bestulen; me han robado la compra!,
 
Conocí a Mia por primera vez cuando vivía en la cima de una montaña en medio de la naturaleza con una vista más allá de las palmeras y el mar. El lugar se llama La flecha, Samaná. (Ahora ya no es lindo en La flecha porque han tapado la vista a la playa con bares ruidosos, donde bailan y beben ron).

 Yo estaba allí con mi hija porque había desarrollado asma grave y el médico me había dado un ultimátum: si no te mueves, ella morirá, dijo. Ella había tenido 4 ataques de neumonía, así que llevé a mi hija a un lugar donde pudiera respirar sin contaminación. Allí se mantuvo saludable porque también se divirtió mucho. Bajaba la colina en trineo sobre una hoja de plátano y se bañaba en el mar todos los días y por las noches nos tumbamos y mirábamos las ratas que caminaban sobre las vigas del techo. Se colgaban de la cola cuando iban a cazar una polilla. La sensación del calor, la oscuridad de la tarde y las olas rompiendo al fondo hacían que uno se relajara y simplemente viviera.

 Mi marido pensó que estaba exagerando cuando le hablé de lo que decía el médico y no quiso acompañarme porque tenía cosas que hacer, pensó. Pero para mí mi hija era lo más importante. Su vida era más importante que cualquier otra cosa.

 Bueno lo que les iba a decir es que mi esposo vino de visita a la montaña y vino con Mia y su hija. Recuerdo mirar desde la montaña hacia la colina y luego ver a esta mujer a quien me presentaron. - Ella está aquí para descansar, dijo Eddy (mi x).

 Vi en su rostro que estaba desgastada tanto mental como físicamente. Ella me saludó sin sonreír. Su rostro estaba algo deprimido. Nunca lo olvido.

 Fue a través de Krisse, una amiga en común, que mi x conoció a Mia cuando llegó al pueblo y pensó que necesitaba pasar un buen rato y ver algo nuevo.

 Mía se hizo amiga mía después y cuando fuimos una vez a Santo Domingo dije: aquí no hay ladrones. Todo es tan pacífico aquí. Nunca me robaron ni nada, dije. En el mismo momento una mujer empezó a gritar y llorar: Me han robado; ¡Me robó la compra!,