María kom till oss efter att ha gått 7 km barfota-Maria llegó a nuestra casa después de caminar 7 kilómetros descalza

Jo, när vi bodde där uppe på berget i La Flecha så kom María, en flicka som brukade komma och hjälpa till fast jag sa att jag hade lite pengar just då, men jag gav henna mat och lite kläder och några pesos för jag tyckte synd om henne.
En dag sa jag till María:  kom inte mer för jag har ingen bra ekonomi just nu och jag kan inte hjälpa dig, men hon kom i alla fall, men den här dagen hade hon något på hjärtat frånsett att hon åter igen sa att hon ville hjälpa mig. Hon berättade att hennes mor hade bränt upp hennes brors hus bredvid dem i staden Samaná där hennes svägerska också bodde som hon inte var sams med och bäbisen hade dött av branden. Jag minns då hur hon hade erbjudit mig tomten där intill och sagt att jag skulle få den, men hon hade åtta barn och jag visste att hon ville att jag skulle vara som något slags stöd för dem, kanske ekonomiskt tänkte jag då. Jag hade bara tittat på den men sa inget..varken ja eller nej. Hörde bara hur de bråkade hon och svägerskan och hon sa att jag skulle bo där..
Svarade María i alla fall: inte tror jag att din mamma har bränt upp huset. Det måste vara någon annan, insisterade jag. Mamman satt nu i finkan, förklarade hon, men repeterade  nervöst flera gånger: det är hon.
Hälsade på mamman i finkan och gav henne några tidningar att läsa, men jag trodde ju naturligtvis inte att det var hon som varit orsaken till mordbränderna, inte heller fångvaktaren trodde det. Efter några dagar fick jag reda på att hennes bror hade bränt upp ett annat hus när hon satt inne för att missleda bevisen. Hon blev då frisläppt. Hela familjen försvann då från byn och jag såg dem aldrig mer. Dagen flickan var hos mig försvann också ett dyrbart smycke som jag hade ärvt. Jag såg att hon gick upp i skogen en stund ovanför huset och jag misstänker att hon gömt det någonstans för hon kom ju tomhänt och hon hade ju ingenstans att gömma det. Inga fickor eller någon väska.
Såg aldrig mer den familjen och vad jag hört så är mamman pyroman och har bränt upp ett hus långt innan denna händelse. Man får ju hoppas att hon inte tuttar eld på något annat hus igen.
Så här efteråt minns jag att någon berättade något för mig som jag inte tänkte så mycket på då och det var att de flytt från något ställe där mamman tuttat eld på en gammal mans hus.
Anledningen till att jag inte tänkte på det sistnämnda när jag fick höra om branden var att i Dominikanska Republiken kan de spä på ordentligt när de berättar något och lögner blir som sanna, särskilt i småstäderna. Som mamma brukar säga: Liten by, stort helvete.

Español 

Bueno, cuando vivíamos allá arriba en la montaña en La Flecha, vino María, una chica que venía a ayudar aunque yo dije que tenía un poco de dinero en ese momento, pero le di comida y algo de ropa y unos pesos porque Sentí pena por ella.
Un día le dije a María: no vengas más porque ahorita no tengo buenas finanzas y no te puedo ayudar, pero ella vino de todos modos, pero este día tenía algo en mente excepto que volvió a decir que quería ayudarme.  Me contó que su madre había quemado la casa de su hermano al lado de ellos en la ciudad de Samaná donde también vivía su cuñada con quien no estaba en la misma página y el bebé había muerto en el incendio.  Recuerdo entonces cómo ella me había ofrecido el terreno de al lado y dijo que lo tendría, pero ella tenía ocho hijos y yo sabía que quería que yo fuera algún tipo de apoyo para ellos, tal vez económicamente, pensé entonces.  Sólo lo había mirado pero no dije nada..ni sí ni no.  Acabo de escuchar como ella y la cuñada estaban discutiendo y ella dijo que yo iba a vivir allí.
María respondió de todos modos: No creo que tu madre haya quemado la casa.  Debe ser otra persona, insistí.  La madre ahora estaba sentada en el dormitorio, explicó, pero repitió nerviosamente varias veces: es ella.
Saludé a la madre en la finka y le di algunos periódicos para que los leyera, pero, por supuesto, no pensé que ella fuera la causa de los incendios, ni tampoco el guardia de la prisión.  Después de unos días descubrí que su hermano había quemado otra casa mientras ella estaba dentro para engañar a las pruebas.  Luego fue liberada.  Luego toda la familia desapareció del pueblo y nunca más los volví a ver.  El día que la niña estuvo conmigo, también desapareció una joya preciosa que había heredado.  Vi que subió un rato al bosque arriba de la casa y sospecho que lo escondió en algún lugar porque llegó con las manos vacías y no tenía dónde esconderlo.  Sin bolsillos ni bolso.
Nunca volví a ver a esa familia y por lo que escuché, la madre es pirómana y quemó una casa mucho antes de este evento.  Sólo cabe esperar que no vuelva a prender fuego a otra casa.
Entonces recuerdo que alguien me dijo algo que no pensé mucho en ese momento y es que huyeron de un lugar donde la madre le prendió fuego a la casa de un anciano.
La razón por la que no pensé en esto último cuando me enteré del incendio fue que en República Dominicana pueden tener mucho cuidado cuando dicen algo y las mentiras se hacen realidad, especialmente en los pueblos pequeños.  Como decía mi madre: Pueblo pequeño, infierno grande.